Update
And my wild life goes on.
Självdisciplinens drottning
...som jag ibland brukar kallas, right?
Gav mig ut på en liten joggingrunda idag, min fjärde för sommaren närmare bestämt (ni kanske vill protestera och påstå att det är höst nu. Men jag hade shorts och tshirt på mig utan att frysa - och då är det fanimig sommar).
Om någon hade frågat mig direkt efter min bragd hade jag förmodligen påstått att jag sprungit runt 8 km. Men ack, ty där visade sig återigen min oförmåga att bestämma avstånd. I själva verket sprang jag, enligt den genialiska funktionen på iForm.se kallad "mät din runda", 5.67 km (exakt denna siffra, ja). Inte så illa ändå.
Har sjuk panik på Lady Gagas låt Lovegame. "Lets have some fun this beat is sick, I wanna take a ride on your discostick." GET IT OUT OF MY HEAD PLEASE. I syfte att göra just detta (get it out of my head, that is) lyssnar jag på den frivilligt. Jag vet inte om detta är den ultimata lösningen? Men jag kör på det.
Lyssnade även på den här gamla dängan när jag var ute och sprang. Absolute Kids 2 är allt jag har att säga. Genom denna CD formades uppenbarligen en del av min musiksmak.
När jag ändå är på g kan jag ju lika gärna lägga upp ett klipp (eller två...) på The Office, min senaste obsessionserie.
Funny shit. Vårt nya Scrubs kanske? Inte? Okej.
Känns för övrigt som att jag "överbloggar" lite just nu. Jag vill inte sätta ribban vid fem inlägg om dagen.
Bara för att
Besökarstatistik
Jag hade tydligen 41 unika besökare igår. Någonting säger mig att det är mitt första och sista besökarrekord. Från och med igår har jag alltså 39 besökare som aldrig någonsin kommer att återvända.
It can only go down from here.
Edit: Ignore my stupidness
Mitt intressanta liv
Jag får nog säga att detta var den sämsta tidpunkten i mitt liv att skaffa en blogg. Jag har absolut ingenting att skriva om. Det mest intressanta som pågår i mitt liv just nu är:
1. Jag var på bio igår. Inglourious Basterds. Den var bra.
2. Jag försökte boka en tandläkartid denna eller nästa vecka. Det gick inte.
3. Jag har ångest för min dygnrytm som innebär att jag somnar tidigast vid två och går upp
tidigast vid elva. Och då är det så illa att om jag går upp vid elva blir jag banne mig lite
stolt över mig själv för att jag inte gick upp tolv istället. Ännu värre är dock att mitt
undermedvetna motarbetar mig och stänger av min väckarklocka om den ringer vid
halv tio (Ja, jag skyller på mitt undermedvetna dammit).
Idag gick jag upp tolv. Fail on me.
Intressant? Knappast...
VÄLkommen
Kära vänner, nu jävlar är det dags att ta er med storm.
Ehm...ja.