Tredje dagen på kundservice
Håhåjaja.
Suck.
Nåväl.
Jag kanske var lite väl positiv och naiv i måndags.
Nu har jag suttit två dagar ensam på kundsupport och det går bättre för var dag, men trots det har jag feting prestationsångest över att jag SUUUUGER.
Visst, jag hade väl inte precis trott att jag skulle komma dit, kunna allting och brilljera. Men jag hade ändå ett litet hopp inom mig att det skulle vara fler lätta fel att lösa och färre oklarheter. Men icke. Eller fan, jag vet inte, troligtvis känns hopplösheten större än vad den är, som vanligt. Förmodligen kommer jag lära mig 80-90% av det jag inte kan lösa för tillfället under de kommande veckorna.
Jag hatar bara att känna mig dålig. Och jag hatar att behöva känna mig som en jobbig, okunnig jävel som behöver fråga om hjälp hela tiden, även om de faktiskt inte verkar störa sig särskilt mycket på att jag gör det.
Fick förresten min första utskällning idag, haha. Det berodde inte på något jag gjorde fel personligen, utan på vad jag som anställd hos företaget stod för - förjävlig service och behandling av kunderna. "Ja, jag ursäktar så mycket (kunden: "din ursäkt betyder inte ett skit!"), jag noterar vad du har att säga och för det vidare."
Värst var det dock igår när en viktig del av systemet vi använder slutade fungera. Det var inte precis så att man slapp ta emot samtal och det var inte precis så att varenda jäkla inkommande samtal inte krävde bruk av just den delen av systemet. Därför segade jag ner, tänkte att "det här är fan första dagen på jobbet - ingen förlitar sig på att jag gör en bra insats" och tog max 4 samtal de två sista timmarna (vilket visserligen ganska nära mitt normala samtalssnitt).
Hur många samtal man ska ta i snitt under en timme: 7,8
Mitt snitt under de senaste två dagarna: 2,3
Jag tröstar mig med att det verkar gå lika "dåligt" för de andra nya. Det tyder på att mina problem inte enbart beror på att jag är svensk och inkompetent.
Suck.
Nåväl.
Jag kanske var lite väl positiv och naiv i måndags.
Nu har jag suttit två dagar ensam på kundsupport och det går bättre för var dag, men trots det har jag feting prestationsångest över att jag SUUUUGER.
Visst, jag hade väl inte precis trott att jag skulle komma dit, kunna allting och brilljera. Men jag hade ändå ett litet hopp inom mig att det skulle vara fler lätta fel att lösa och färre oklarheter. Men icke. Eller fan, jag vet inte, troligtvis känns hopplösheten större än vad den är, som vanligt. Förmodligen kommer jag lära mig 80-90% av det jag inte kan lösa för tillfället under de kommande veckorna.
Jag hatar bara att känna mig dålig. Och jag hatar att behöva känna mig som en jobbig, okunnig jävel som behöver fråga om hjälp hela tiden, även om de faktiskt inte verkar störa sig särskilt mycket på att jag gör det.
Fick förresten min första utskällning idag, haha. Det berodde inte på något jag gjorde fel personligen, utan på vad jag som anställd hos företaget stod för - förjävlig service och behandling av kunderna. "Ja, jag ursäktar så mycket (kunden: "din ursäkt betyder inte ett skit!"), jag noterar vad du har att säga och för det vidare."
Värst var det dock igår när en viktig del av systemet vi använder slutade fungera. Det var inte precis så att man slapp ta emot samtal och det var inte precis så att varenda jäkla inkommande samtal inte krävde bruk av just den delen av systemet. Därför segade jag ner, tänkte att "det här är fan första dagen på jobbet - ingen förlitar sig på att jag gör en bra insats" och tog max 4 samtal de två sista timmarna (vilket visserligen ganska nära mitt normala samtalssnitt).
Hur många samtal man ska ta i snitt under en timme: 7,8
Mitt snitt under de senaste två dagarna: 2,3
Jag tröstar mig med att det verkar gå lika "dåligt" för de andra nya. Det tyder på att mina problem inte enbart beror på att jag är svensk och inkompetent.
Kommentarer
Postat av: FILLE
Äsch :D du drar ju inte cashen iallfall.
Trackback
