Äppelpaj
1. Man börjar förslagsvis med att plocka äpplena. Eller köpa dem om det nu ska vara på det viset. I Skedala plockar vi våra äpplen, hur äckliga de än är. Ska det va, så ska det va. Ingen jäfla köpeskit.
2. Nästa steg är att smälta 100 g smör i en kastrull. Om du däremot är ganska korkad och inte har kollat upp om du har smör hemma, tar du en kvarts paus i bakandet och cyklar hem till farmor och hämtar. Om du inte har en farmor (eller affär) i närheten kan du lika gärna ge upp drömmen om äppelpaj.
3. Under tiden du smälter smöret kan du skala, kärna ur och skära äpplena i klyftor. Urkärningsmackapären på bilden nedan ser mer ut än vad den är, så att säga. Att ta bort kärnorna med en gammal hederlig kniv är att föredra. 
4. Smörj pajformen med smör/matfett.
5. Nu har du smält smör, delade äpplen och en smord pajform. Grattis. I kastrullen med smöret blandar du nu i 2 dl mjöl respektive socker, 2 tsk bakpulver, lika mycket vaniljsocker och ett ägg. Voila, nu har du en smet. Häll i tidigare nämnda smet i formen, tryck ner äppelklyftorna och strö över kanel och socker (inte salt!)
6. Sätt timern på 40 minuter, om du känner för det kan du också ta en ful, illustrerande bild på dig själv medan du utför detta steg. 
7. Bon Appétit
Det går bra nu
Jag i alla fall fått mitt norska personnummer. Gick ju extremt snabbt (var hos skatteverket i tisdags) om man jämför med Annevis fyra veckor. Tydligen är också min officiella adress nu den jag bor på i Norge...vilket ju inte helt stämmer. Nu ska jag bara fixa bankkonto (och lära mig språket), så är jag ju nästan norrman.
För övrigt har jag tillbringat de två senaste nätterna hos Emelie och Annevi. Mycket trevligt. Familjen jag bor hos var nämligen iväg och deras trappa till andra våningen skulle målas om. Kunde ha sovit i deras vardagsrum, men som mitt motto lyder; "Hellre sova på världens minsta luftmadrass i en 40 m2 stor lägenhet med fyra andra personer, än att sova ensam i ett stort oljefärgstinkande treplanshus." Jag försöker följa det så gott det går.
Om man hade kunnat klona lägenheter hade jag velat klona framförallt Emelie och Annevis vardagsrum/kök och tillbringat större delen av min tid där. Kanske till och med klonat dit en Char-les som försöker konstruera något oidentifierbart utanför. För att sätta stämningen liksom.
Bilder från helgen (inte så många visserligen) kommer upp så fort jag har hittat mitt minneskort...
Hatar att komma på rubriker
For the record har jag en intervju imorgon för ett jobb i kundtjänsten hos Get (TV-och bredbandslevernatör) "med goda chanser att få jobb, om jag gör bra ifrån mig". Vi får se, vi får se. Ganska bajsig lön tyvärr, 115 NOK, men man jobbar i skift och får ett tillägg på 75 kr (om jag hörde rätt) efter kl 18.
Ångesten över kameran fortsätter...
Kolla på den här bilden jag tog med mobilen idag när jag skulle gå ner och köpa tunnelbanekort:
Jag blir fan ledsen i ögat. Ledsen. I. Ögat.
Rimi verkar förresten vara en väldigt billig affär. Detta baseras visserligen mest på jämförelser med 7eleven (förmodligen den minst lämpliga affären att jämföra med) och att en Bounty (godiset) med tre bitar i kostade 12 NOK och ett salladshuvud 1,50 NOK. Nu brukar jag visserligen inte köpa salladshuvuden allt för ofta, men det måste väl ändå vara billigt?
Fååån (Bergmanstyle)
Tur i oturen är ju att jag var smart/dum nog att glömma sätta i minneskortet innan jag lade kameran i väskan, så det sitter fortfarande i datorn. Haha, tji fick ni, era kamerasnoende norrmänsuckers.
Sorgligt nog är minneskortet bara värt typ 1/20 av kamerans värde. Man får vara glad för det lilla dock.
R.I.P, little camera. You will be greatly missed.
Tricky tunnelbana
Den blåa linjen är alltså den sträcka jag satt på fel tunnelbana (eller, rätt nummer, men åt fel håll). Röd linje är efter att jag satt mig på rätt tåg. Grönt streck är ungefär den sträcka jag gick (okej, spårvagn utnyttjades en bit) under personnummerdebaklet. Suck.
Nåväl. Jag fick ju sett Oslo i alla fall, annat kan man ju inte säga.
Oschlo
Jag har haft en ganska busy dag idag må jag säga. Åkte in till stan vid nio för att fixa norskt personnummer. Gick väl sådär smidigt. När jag väl hade tagit mig till skattehuset upplyste en gubbe mig om att man, för att kunna skaffa ett norskt personnummer, är tvungen att visa upp antingen pass eller ett personbevis. Ganska logiskt faktiskt. Enda problemet var väl att jag inte tog med någotdera. Allt är kvar i Sverige. Awesome.
Gubben upplyste mig vidare om hur jag kunde ta mig till den svenska ambassaden och fixa ett personbevis där. Sagt...men inte så jävla lätt gjort. Hur hittar man till den svenska ambassaden då? Jo, jag smsade först mamma som kollade upp adressen: Nobelsgate 8. Jag gick sedan in på ett hotell och tog en karta för att leta upp denna gata. Kollade på kartan, hittade inget, men min logiska hjärna gjorde mig fast besluten om att gatan måste ligga i närheten av Nobels fredshus. Jag gick dit. Hjärna 0 - Svenska ambassaden 1, gatan was nowhere to be found.
Lite modfallen satte jag mig utanför Stortinget rådhuset och kollade på kartan återigen. En jäkla massa ambassader var uppskrivna, men icke den svenska. Jag förbannade alla kartritande norrmän med mindervärdeskomplex, men gav inte upp min jakt. Min hjärna ville ta revansch för sitt tidigare misslyckande och hävdade nu logiken i att ambassaderna måste ligga ganska nära varandra. Det vill säga - någon mer ambassad borde ligga på, eller i närheten av, Nobelsgate. Hjärna 1 - Svenska ambassaden 1, jag hittade gatan!
Självklart var ambassaden tvungen att ligga långt åt helvete från Stortinget rådhuset, så det var inte helt enkelt att ta sig dit. Men nu har jag redan dragit ut på historien för mycket och orkar inte skriva mer. Så: Jag kom dit. Pungade ut med 100-fucking-NOK för att få mitt personbevis. Tog mig tillbaka till skattehuset och fixade resten. (Ungefär vid denna tidpunkt smsar mamma och föreslog att jag skulle åka "hem" och skriva ut personbeviset. Gratis. Too-Fucking-Late.) Kom "hem" vid ett, låg halvdöd i sängen till tre. Passade Oscar mellan tre och fyra.
Vid kl fyra åkte jag in till stan och mötte Anton som var snäll nog att ta med mig på arbetsintervju (som för övrigt Alexander Vedeiro(?) också var på. Världen är liten.) hos en rekryteringsfirma . Själva arbetsintervjun gick väl sådär, jag föll på frågan om vad jag har för tankar om telefonförsäljning. Min hjärna var (ÄR) helt tom på lämliga och positiva svar. Finns det ens några bra saker att säga om telefonförsäljning?
Anywho, hon som intervjuade mig insåg min inkompetens vad gäller säljaryrket (okej, den har aldrig blivit testad, men jag tror inte att det hade gått något vidare) och förslog istället ett jobb hos en kundservice. De ska höra av sig imorgon.
Så, efter 4 stämplar i mitt flexikort (trots en plankning... Livin' on the wild side) ligger jag här - ganska nöjd med min dag.
Nä, jag har ingen hemlängtan. But I do love this song.
Ollibolli
Random dåliga bilder
Life is for sharing.
Denna bild tog jag för att göra Emelie glad.
Annat: jag har nytt telefonnummer! Here goes: (0047 före för alla er suckers som inte befinner er i Norge) 41298626
Funderar och fotar med min ussla mobilkamera
Vad tror ni? Inte för att det kommer påverka något. Åt precis en, så skadan är redan skedd.
Ni ska veta att jag älskade er alla.
Dag 1 i Oslo
Vid tolvtiden åkte jag in till stan där jag gick omkring lite innan jag träffade Emelie och Annevi. Sedan åkte vi med tunnelbanan hem till Calle och Anton, lånade deras bil och styrde vår kos mot Ikea. Väl på Ikea gick vi runt ett tag, Emelie och Annevi skulle köpa nya sängar. När vi efter någon timme skulle dra oss hemmåt upptog my fat ass tydligen för stor plats i bilen och jag blev förvisad till att ta bussen hem. Goda vänner, vad skulle man göra utan dem? Haha.
Gick därefter omkring i stan, köpte nytt kontantkort och checkade lite butiker. Lämnade inte ut några CV:n, men imorgon, då jävlar.
Emelie, skulle vara jättebra om jag kunde få ditt personnr... Kunde egentligen löst det utan norskt personnr i butiken genom att de faxade in något till tele2, but I screwed that shiz up.
Mysko
HUR KAN DE VETA...? Freaks me out.
It's Oslo, byatch!
Kändes inte alls konstigt att åka hemifrån idag, även om det kanske var sista gången jag var hemma på ett tag. Tiden var kommen, så att säga.
Paret jag bor hos är sjukt trevliga och jag har ett stort rum för mig själv med TV och bäddsoffa. TV:n är visserligen inte inkopplad, men dess blotta närvaro förhöjer tillvaron. Lite i alla fall.
Känner mig jävligt pepp för att gå ut imorgon och söka jobb som ett litet as. Finns en tunnelbanstation ungefär 100 meter härifrån och det tar 8 minuter in till Centralstationen (aka The Place With The Tiger Outside) - me like.
De har tyvärr inte fixat bredband än, så jag sitter för tillfället och surfar på grannens trådlösa bredband, 11 Mbit/s, inte den bästa uppkopplingen om man säger så. Tydligen finns det ett café i närheten med gratis uppkoppling, jag får la ta mig dit i fortsättningen.
Som ni kanske märker finns det inget element, de håller nämligen på att renovera. Men äsch, jag klarar mig. Troligtvis. Om jag inte underskattar Oslos höstväder å det grövsta, det vill säga.
Creepy
Tänker fortsätta lite på ett ämne Emelie skrev om - nämligen the creepiness of Andreas Carlsson.
Var inne på tvplaneten.se och fick syn på bilden nedan. Hur fan tänkte människan? Vad är det han tror att han posar för, en promobild till Idol 2009 eller The Ring? Han verkar inte helt klar på saken.
Ett annat alternativ är att han försökte få till fierceface. Detta är det mest troliga (men också det mest oroande) alternativet.
Hali
Nä, hörrni, jag orkar inte komma på något att skriva.
Känner att en bloggtext blir bäst med bilder - men jag orkar inte lägga in några.
Därför: Min Dag. Utan bilder.
Vaknade klockan tio. Började dagen med att finslipa mitt CV. Åkte sedan till Vallås och tandläkaren. Fick tandsten bortskrapat och tänderna polerade. Skrev på en tandförsäkring. Fick en påse med tandgrejer i. Bra, jag behövde ett tandborstfodral. Åkte från tandläkaren in till stan där jag träffade Johanna. Gick omkring med Johanna på stan ett par timmar. Åkte hem. Rakade benen. Sitter här.
Snart ska jag göra the final packing och städning of mitt rum medan alla andra är i Göteborg. Men så kan det vara. Hinner inte någon annan gång. Borde förmodligen kolla runt bland potentiella framtida Oslobostäder med.
Slänger in två YT-videor utan sammanhang.
Lord, måste förbättra mina bloggskills.
...then I see it's a pimp and his clascla. Herregud vad pjåddig man kan vara, CRACKWHORE sjunger hon ju.
Rätt ska va rätt.
It's a beautiful daaaay!
Jag satte väckarklockan på tio idag. När den ringde tio stängde jag av den och låg halvsovandes och väntade på att klockan skulle närma sig elva, så att det skulle kännas lite meningsfullt att gå upp. Whats the point att gå upp tio när det bara förlänger tristessen? Det är på riktigt illa när man känner att det är för tidigt att gå upp klockan tio. Om jag hade gått i skolan nu hade det varit frikkin wonderful att ha sovmorgon tills dess.
Om 25 minuter ska jag bege mig till tandläkaren. På cykel. Blö. Det kommer vara kallt och batteriet på min ipod är säkert slut. MEN, det är fint väder iaf.
Fy fan för tandställningar.
Och fy fan för hur vi i allmänhet ser ut på denna bilden.
All by myself
Om man hade bott på ett ställe där antingen bussarna gick oftare än varannan timme eller med mindre än 8 km cykelväg in till stan, hade det varit acceptabelt. Nästa buss går klockan fyra, får ta den. Dagens äventyr blir alltså att lämna tillbaka böcker till biblioteket. Sedan träna. Sedan film hos Elisabeth? Ja, vi får se.
Tills dess sitter jag och lyssnar på pundarlåtar (okej, EN pundarlåt). Min musiksmak har styrts lite smått av min bror på den senaste tiden.
Hmm...måste köpa nya batterier till mina högtalare i stan med. Så att ni vet.
Ser ni röken från publiken eller? Haha
Här är en länk till en av Ben Harpers videor regisserad av Heath Ledger, för er som vill se: http://www.youtube.com/watch?v=rqbcV39Sq1o Eez good
Bövelen
Hoho, se bara vem hon fick träffa.
(...medan Beyonce är sjukt snäll)
Ändrade planer
Crossroads
Om typ en timme ska jag bege mig in till stan och det nyöppnade nolltrefem. Men för tillfället sitter jag ensam i mitt rum och frotterar mig i nostalgi i form av gamla 90-tals låtar ala Backstreet Boys och Britney Spears.
Kommer ihåg när Crossroads kom ut (2000-talet iofs) och hur cool jag tyckte Britney Spears var när hon sjöng I Love Rock And Roll. Gav mig direkt ut och köpte singeln. Jeeez. So. Not. Okay. I'm not a girl not yet a woman är ju också en klassiker från Crossroads-soundtracket. Deep shit var det på den tiden.
Jösses - vilka übertrashiga kläder man kan ha på sig då
I brist på annat bloggmaterial: Spoonvalley by night
Ja, gårdagen... bjöd på både blad- och taggfall, så att säga.
På väg hem från 'förfesten' hos Elisabeth ansåg jag det vara så fruktansvärt kul att cykla att jag bestämde mig för att fortsätta nöjet gonom att ta en liten tur runt S-valley. Och - av någon outgrundlig anledning - ta bilder på diverse hus och föremål. Me was kinda drunk, sooo...
Jag har ett vagt minne av att bilderna var ämnade för bloggen, så här kommer ett urval av det jag tog foto på:
En hälsning till alla utbölingar som besöker vårt kära samhälle.
Militärområdet. Här har det cyklats omkring, spelats bandy, tänts eld på gräs och brutits in för att betrakta de icke-existerande pansarvagnarna (själv har jag bara gjort en utav de här sakerna. Den lamaste, självklart). Sedan satte de upp skylten tillsammans med avspärrningarna. Tillträde därmed förbjudet.
Brevlådan. Fick flyttas från busshållplatsen eftersom alla trashade sönder den där. Det tror jag var anledningen i alla fall (herregud Caroline, vem tror du bryr sig?). Själv har jag en gång lagt smällare i den. Mahaha. Det mest ligistaktiga jag har gjort, eller topp tre åtminstone. Ja, herregud. Man lever ju inte on the wild side of life precis.
Bygdegården. Ett måste i varje litet skitsamhälle.
Farmor och farfars hus.
I detta huset TROR jag det bodde en äcklig gubbe som frågade mig, Anna och Lina om vi ville komma in och fika när vi var i 7-8 års åldern. Eller så drömde jag det. Not quite sure...
Busskuren. Bakom denna busskur skymtar man huset vars vägg den ökända godisautomaten en gång satt på.
Anslagstavlan som jag betvivlar att någon läser på, men som någon ändå varit desperat nog att sätta upp en lapp med sin bortsprungna katt på.
